Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med sin trotsiga, skadeglada blick, och Anna Sofie
bara grät, utan att höra på något.
Så kom den dag, när storkanslerens lik skulle föras till
Slesvig, där han, som han själv hade bestämt, skulle
bisättas i domkyrkan bredvid sin första hustru. Det var
ett långt tåg, som drog från Klausholm fot för fot mot
söder. De långa vägarna voro kantade av svartklädda
människor. Alla som kunde krypa och gå på godset
följde med till godsets gränser. Från varje herrgård de
kommo förbi, tillstötte nya skaror, medan klockorna
ringde och prästerna lyste välsignelse över det förnäma
lik, som företog sin sista resa genom deras socken.
Men när allt var överståndet och bragt till ett
passande slut, satte sig storkanslerinnan riktigt till rätta på
Klausholm.
Hon avskedade en stor mängd tjänare ooh antog
endast några få nya. Jytte Vibe reste för en tid till
Flensburg för att hjälpa Ulrikke Eleonore med hennes
utstyrsel. Mogens och Per stannade kvar, men de talade
med varandra om, hur liten glädje det nu blev på
gården.
»Så snart jag kan få mig en bättre tjänst, reser jag
härifrån», sade Per.
»Det skall du inte göra», sade Mogens, som själv
tänkte detsamma. »Du står högt i gunst hos
storkanslerinnan. Vem vet, om hon inte kommer ihåg dig i
sitt testamente, och hon kan inte leva länge, som tar
livet så tungt.»
»Menar du det?» sade Per eftertänksamt.
Så kom en ny hovmästare, som hette Simonsen, och
som storkanslerinnan antagit någonstans nere i Slesvig,
ingen visste var. Han var en orimligt from man och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
