Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag fick veta, att det knappast gick en vecka, utan att
han besökte henne.»
»Det var elaka människor, som talade om det, mor»,
sade Anna Sofie.
»Det har inte tjänat något till, om de velat dölja
det för mig», sade hennes mor. »Han erkände
ungarna och skaffade dem adlig sköld och vapen.
Revenfeldt heta de, och de kråma sig den dag i dag är över
sitt förnäma ursprung. Nej... hans ånger var inte
uppriktig. Om någon kvinna haft rätt att vara oförsonlig mot
sin man, så har det varit jag.»
»Och allt det där hände, innan jag blev född?»
sade Anna Sofie.
Storkanslerinnan såg ett ögonblick osäkert på henne,
men fann sig snart igen.
>» Nåja», sade hon, »sådan är kvinnornas lott. En
hustru måste vara sin man underdånig. Ulrikke
Eleonore och du föddes, och Gud unnade er livet, för att
jag inte helt och hållet skulle förgås av sorg och harm.
Så, blev det mitt mål att rädda er från fördärvet. Jag
fick höra inifrån Köpenhamn, att det inte var bättre
under kung Fredrik än det hade varit under konung
Christian, och jag svor på, att dit skulle mina döttrar aldrig
komma, så länge jag var i livet. Ulrikke Eleonore har
funnit en man, och det återstår nu bara du. Nu sitta
vi två här på Klausholm, och i dag skola vi rådgöra
med varandra om vår framtid.»
»Jag vet ingenting om framtiden, mor», sade Anna
Sofie. »Låt det bli som det kan gå med den. Jag
stannar ju lugnt här hos dig och gör dig ingen sorg.»
»Är du hos mig?» sade storkanslerinnan. »Inte ett
ord växla vi med varandra. Jag vet ingenting om dina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
