Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tankar. Om det fortfar på det viset, skulle vi finna en
dag, att du glidit helt bort från mig, och jag kunde
iute längre spåra dina vägar.»
»Vad vill du då, att jag skall göra?» frågade Anna
Sofie.
Storkanslerinnan gick bort till dörren, öppnade den
och såg ut, om någon lyssnade. Så flyttade hon: sig
närmare dottern och sänkte rösten.
»Nu skall du få höra det», sade hon, »men det jag
nu säger dig är inte för var mans öra. Om det
komme ut, så kunde det bringa en stor olycka över oss.
Kanhända är det mitt liv, som jag nu lägger i dina
händer.»
Anna Sofie såg förundrad | på henne och begrep inte
ett ord av alltsammans. Hon undrade ett ögonblick, om
hennes mor hade mist förståndet. Vad kunde hända,
som skulle hota hennes liv... hon som var
storkanslerens änka och omgiven av en rik och mäktig släkt...
Men de kalla, klara ögon, hon såg in i, voro kloka
nog.
»Ser du, mitt barn», sade fru Sofie slutligen. »>Du
kan inte förvåna dig över, att jag av allt detta blev led
vid denna världen och dess fåfänglighet. Jag vände min
håg till Gud och sökte hans tjänare, men de gåvo mig
ingen tröst. Varenda en hade ord nog för att urskulda
konungens och hans mäns lastbara leverne. De
förvände Guds ord för gunstbevisningar eller gåvor, och
ingen är värre än Masius, den namnkunnige
hovpredikanten. Till honom gick jag en gång i min sorg, och
han hade knappt tid att höra på mig, för han skulle
till grevinnan av Samsö och lugna hennes samvete.
Sådana äro de... prästerna liksom de: andra, alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
