Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Då får ers majestät komma till Klausholm»,
svarade hon. »Där bor jag hos min mor och jag förstår
inte, hur jag någonsin skall komma därifrån.»
»Det skola vi väl finna råd för», sade konungen.
»Jag bjuder dig en plats som hennes majestäts
hovdam... du får inte avslå min bön. Anna Sofie, du
förstår inte, vad ett vackert och mildt ansikte betyder
för kungen. Säg ja, och redan i afton skall jag ordna
saken med storkanslerinnan.»
Hon såg upp och förundrade sig ännu en gång
över hans milda ögon. Han såg på hennes mun, som
ville han läsa svaret på den, och hans egna läppar
skälvde.
Då fick hon samma förnimmelse av frihet och
säkerhet, som hon hade haft förut. All ångest hade
vikit från henne, hon visste att denne man som stod och
såg på henne, var förälskad i henne. Hon visste också,
att han inte ville göra henne något ondt, om han också
var kung tusen gånger.
"on tog av sig masken och log... ett ljust och
gladt leende, som konungen inte förut sett på hennes
ansikte.
» Ers majestät... jag törs inte bli drottningens
hovdam», sade hon.
»Och varför inte?» frågade konungen.
Hon log än mera öppet. Skälmen lyste i hennes
ögon, och hon lutade huvudet tillbaka i stolen och såg
frimodigt på konungen.
»Jag har hört en sägen från slottet om en konung,
som gick vilse i gångarna utanför hovdamernas rum
och mötte en präst, som förmanade honom till dygd
och goda seder», sade hon slutligen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
