Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Konungen stod handfallen och såg på henne.
»Conradi», utbrast han till sist och började skratta,
»den präktige Conradi.»
Han hötte skämtsamt med fingret åt Anna Sofie.
»Nu har du sannerligen kastat av dig masken, sköna
dam», sade han. »Jag trodde att du ingenting visste och
ingen kände och ville bli din ciceron, och så vet du
vad som för länge sedan försiggick i slottets
lönngångar.»
Båda skrattade och så tog han hennes hand och
förde den till sina läppar.
» Skulle du dö då, Anna Sofie, om din konung en
natt förvillade sig och knackade på din kammardörr?»
Hon såg på honom. Hennes ögon blevo svarta.
Han tyckte, att han aldrig sett ett så vackert ansikte.
»Det vet jag inte, ers majestät», svarade hon. »Men
om jag älskade min konung och han ginge till en
annan dörr än min, då skulle jag dö.»
Konung Fredrik slog ned ögonen inför hennes blick.
Så lyfte han huvudet, Kysste på nytt hennes hand och
såg stadigt på henne.
»Vi ses igen, Anna Sofie», sade han. »Lita tryggt
på det.»
Hon reste sig upp och han räckte henne handen
på nytt för att föra henne in i riddarsalen.
I samma ögonblick stod storkanslerinnan i dörren.
Hon såg så svart och kall och sträng ut, att Anna
Sofie ryggade tillbaka. Men så kom hon att se på
konungens ansikte och begrep, att nu vilade hennes öde
i en starkares hand och nu hade hon ingenting mera
att frukta.
Hans majestät vinkade nådigt fru Sofie närmare och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
