Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
behandlar henne så. Tror du inte, att hon får veta, att
konungen har skrivit till henne?»
Storkanslerinnan studsade.
»Vem skulle säga henne det?» frågade hon.
»Det skall jag... och nu på stunden», svarade
Kirstine Sofie. »Om du hindrar mig, så säger nog
konungen det, när han i dag träffar henne vid
taffeln.»
»Hon kommer inte till taffeln», sade
storkanslerinnan.
»Jo men, gör hon så», svarade Kirstine Sofie och
skrattade. »Så långt sträcker sig inte din makt, kära
mor. Du bör hellre böja dig för det oundvikliga och
hålla god min i elakt spel.»
Så gick hon in till systern. Storkanslerinnan sökte
inte hindra henne, utan satte sig ned och började
fundera.
Kanske Kirstine Sofie hade rätt. Det var kanske
bättre att tiga och lida. Komme de väl tillbaka till
Klausholm, så hittade hon väl på någon råd. Att Anna
Sofie inte fick bli hovfröken, skulle hon nog sörja för.
Hon hade en trumf i bakhand, som hon tänkte att de
inte kunde sticka över.
Och hon gick med sin dotter till den kungliga
taffeln på Koldinghus den dagen och alla de följande.
Hon passade på och höll sig i närheten av Anna Sofie
och konungen, så att de inte kunde växla ett ord utan
att hon hörde det. Mången gång höll hans majestät
på att brusa upp, när han hade dragit sig tillbaka med
sin nya kärlek till en fönsternisch eller ett avsides
liggande gemak och storkanslerinnan visade sig i dörren.
Men han betvang sig ständigt för att inte fördärva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
