- Project Runeberg -  Danska Drottningar utan Krona / Anna Sofie Reventlow /
120

Author: Carl Ewald Translator: Hugo Lindblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

spelet. Om det skulle bli nödvändigt, kunde han alltid
begagna sin kungliga makt. Nu gällde det framför allt
att vinna Anna Sofies kärlek.

Storkanslerinnans uppförande verkade precis som
grevinnan Holstein hade förutsagt.

Det utspann sig mellan kungen och Anna. Sofie ett
hemligt samförstånd, som växte för varje gång de
sågos, just därför att de ingenting fingo säga. Hans
majestät läste i hennes blickar, att det var mot hennes
vilja, att han inte fick tala med henne i enrum. Han
kom med häntydningar till deras samtal på maskeraden,
vilka endast hon förstod och vilka hon besvarade med
sitt glada leende. Hon såg hur ridderlig han var mot
henne och mot hennes mor, varje ord, han sade, varje
hans min gjorde allt det onda, storkanslerinnan sagt
om honom, till en lögn.

*



Så upprann måndagen, när karusellen skulle äga rum.

Den försiggick på den lilla planen utanför slottet.
En tribun var uppbyggd, där damerna sutto, främst var
drottningens plats, som stod tom som vanligt. Ulrik
Adolf och Kirstine Sofie hämtade Anna Sofie för att
ledsaga henne, och till deras glädje och förvårting
nekade storkanslerinnan att följa med.

»Hon har något ondt i sinnet», sade grevinnan.

Ulrik Adolf nickade; men Anna Sofie tänkte inte på
det. Hon satt på den plats, som var henne anvisad bland
hovets förnämsta damer. Rodnande böjde hon
huvudet, när hans majestät hälsade på henne, då han red
förbi på sin präktiga vita gångare. En stor vit rosett
hade han fäst på sitt bröst, en annan på sin lans; det
var hennes färg från maskeraden. Hon tänkte på den


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:09:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dandrott/4/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free