Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ers majestät», sade Kirstine Sofie i så förnärmad
ton, som etiketten tillät.
»Det är bra», sade konungen och slog ut med
handen. »Vi ville bara säga det. För övrigt kan I vara
säker på vår gunst, och vi skola nog få tillfälle att visa
er och Ulrik Adolf vårt tack för de tjänster, I
bevisat oss.»
Kirstine Sofie skyndade till sin man och berättade
glädjestrålande, hur saken stod. Men då mötte hon
plötsligt ett motstånd, som hon minst av allt hade
väntat.
»Jag vill inte ha mer att göra med det där,
Kirstine Sofie», sade han. »Gud give, att jag aldrig hade
lyssnat till dina ord. Jag blir sjuk om hjärtat, när jag
tänker på det arma barnet, som du förledt.»
»Men Ulrik Adolf!» sade hon.
»Det tjänar ingenting till, vad du säger», sade han.
»Jag reser till Flensburg redan i dag, och sätter inte
min fot på Koldinghus så länge detta varar. Du får
själv handla, som ditt samvete bjuder dig. Har du fyllt
den stackars Anna Sofies huvud med kärlekstankar, så
kan hon väl inte räddas, men jag vill inte vara med
längre. Du får också själv tala med Thomas Claussen,
jag vill inte på något vis bli inblandad i dina
förehavanden.»
Hon lade armarna i kors över bröstet och såg
hånfullt på honom.
»Är du en man, du som sviker när det gäller?»
sade hon.
»Jag är väl en man, fast jag inte har visat mig nog
fast mot dig», svarade han, »Men jag undrar, om du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
