Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är en kvinna, du som lockar din egen syster i
konungens garn.»
»Prat!» sade hon. »Men gå du din väg, jag skall
nog klara upp saken för oss båda. En gång när
släktens makt genom Anna Sofie ökas mer än någonsin
förr, skall du komma att tacka din hustru på dina bara
knän för att hon inte var ett kräk som du.»
Därmed vände hon honom ryggen för att gå, men
han lade handen på hennes axel och höll henne kvar.
»Ännu en sak, Kirstine Sofie», sade han, »du skall
inte bemöda dig om att skaffa mig någon slags gunst
eller utmärkelse nu. Om hans majestät erbjuder mig
en sådan, så tackar jag och säger nej, så att hela riket
får veta, att jag är utan skuld till den stackars Anna
Sofies fall.»
Därmed tog han handen till sig och lät henne gå.
Och hon gick sorglös.
Hon kände världen och människorna... Lika litet
som hon menade att vara förnärmad, när hans
majestät varnade henne för att söka vinna någon särskild
profit av hans kärlek till hennes syster, lika litet trodde
hon på Ulrik Adolfs samvetsbetänkligheter. Själv var
hon kall, men hon såg varje dag, hur kärleken tumlade
om med män och kvinnor. Hon hade sett grevinnan
Schindels föga betydande bröder få goda och ansedda
ställningar och få behålla dem, fast grevinnan kom i
onåd och blev utvisad ur landet. Hon såg överallt
Viereggarna som hans majestäts trogna och väl
avlönade tjänare. Hur skulle det då vara tänkbart annat
än att Anna Sofies upphöjelse skulle giva hennes
dugliga och högt ansedda släkt en knuff framåt.
Hon var själv äregirig som en man, och hon visste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>