Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
» Var är Preissler?» frågade konungen.
Preissler kom och avlade sin sorgliga berättelse om
manskapet, som låg drucket på värdshusen.
»Varför antar han inte nytt folk?» frågade konungen
barskt.
»Ack, ers majestät, jag har försökt att få, men vem
vill våga liv och lem i denna förfärliga olycka»,
svarade Preissler. »Slutligen fick jag några, men så kom
general Sponneck ridande och började slå dem med
sin käpp. Jag förstår inte annat än att generalen är
rasande.»
»Jag tror I äro rasande allesammans», sade konungen.
Nu kom kronprinsen ridande från sin plats vid
stranden.
Han berättade om nya olyckor. Elden hade nått
till Gammeltorv och hela den ena sidan av Vestergade
stod i ljusan låga. Från Nörregade hade lågorna slagit
över till Studiestræde, där elden nu rasade. Om inte
stormen lade sig under natten, kunde ingen säga, hur detta
skulle sluta.
»Kalla hit general Sponneck», befallde konungen.
Ingen kunde finna generalen. Det upplystes, att
han låtit soldaterna marschera upp på »Grönland», som
platsen utanför kastellet kallades. Där stodo de och
väntade och hade fått sträng befallning att inte lämna
platsen. Portarna voro också stängda, så att Kristian
Fredrik Holstein, som hade sett elden från
Katrineberg och skyndat till hjälp med sextio man och fyrtio
vagnar, inte blev insläppt av vakten.
»Men ha alla mina män tappat huvudet?» sade
kungen. »Var är Holmens chef?»
Det visste Kristian Ditlev. Han berättade, att vice
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
