Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
amiralen varit på fest hos greve Knuth och där druckit
sig alldeles berusad. De hade med möda lyckats få
ut honom, och nu red han omkring på gatorna, och
såg på alltsammans med druckna ögon, som om det
varit ett skådespei. Till några matroser, som av egen
drift deltagit i släckningsarbetet, ropade han, att de
gjorde bättre i att förfoga sig till Holmen och passa
på kungens flotta. Här hade de ingenting att skaffa.
Konung Fredrik red från Vallen tillbaka genom
Köbmagergade och upp till Nygade. Där stannade han en
stund och såg på elden. Munnen skälvde, men han
sade inte ett ord. Anna Sofie såg på honom med
förskrämda ögon.
Rundt omkring trängdes förtvivlade människor i
hundratal, som ville ut genom porten för att rädda
sina liv. De skreko om mordbrand och förbannade
- myndigheterna och framför allt brandmajoren i de mest
upphetsade vändningar. Då brandmajoren kom
springande och i sin förvirring stannade och såg sig omkring,
störtade de mot honom med dragna knivar och ville
stöta ned honom.
Då red kronprinsen fram och befallde att porten
skulle öppnas, så att de stackars människorna skulle
kunna få fly från den brinnande staden. Holstein och
hans folk ryckte i detsamma in, och ett fasansfullt
tumult uppstod, varvid en mängd människor blevo
ihjältrampade.
Kungen högg tag i Preissler just då denne stod
bredvid hans häst, och skakade honom häftigt.
»Varför sprutar du inte, karl?» skrek han honom
i örat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
