Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»En sådan där borde veta hut», sade hon. »Hon
har väl sina horungar i Hamburg eller Korsör, i fall
hon inte har kvävt dem.»
»Gud sig förbarme», sade jungfru Olsen.
Men jungfru Rasmussen hade inte slutat ännu.
»Men hon kanske inga har», sade hon. »Det kan
också göra detsamma. En sådan där gammal vissen
skinkmärr, som väl ingen gittat röra vid! Akta sig, hon,
annars skall jag tvätta öronen på henne så att hon minns
det.»
Ögonblicket efter kom jungfru Olsens systerson, som
var sekreterare och en vacker karl. Han fann dörren
öppen och mostern avdånad. När han hade väckt henne
till liv och fått reda på historien, gick han ned i
källaren för att lära jungfru Rasmussen mores.
Men det skulle han aldrig ha gjort.
Luises mor tog en mangelrulle och förklarade sig
färdig att med den värna sitt hem och sin ära mot alla
sekreterare i hela världen.
»Packa sig av, han, och tacka sin Gud, om han
aldrig bringat en fattig flicka i olycka», sade hon.
Sekreteraren retirerade så fort han kunde. Han var
litet röd om kinderna och han tänkte, att det var tusan
så vackra ögon den lösaktiga kvinnan hade.
Den historien stärkte betydligt jungfru Rasmussens
popularitet.
Grannarna kommo springande och fyllde källaren
för att få höra, hur det egentligen hade gått till; men
de fingo tala om det för varandra, ty jungfrun sade
ingenting. Hon drog mangeln och torkade den
svettiga pannan med sin bara arm. Lilla Luise satt på golvet
och tittade och blev omklappad och fick en mängd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
