Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bröst-socker, som hon åt upp med detsamma, utan att säga
tack och utan att få ondt i magen.
»Hon kan minsann vara tika så god som en annan,
den lilla tultan», sade köpman Mikkelsens kammarpiga.
»Hon är bättre, ty hon är ett kärlekens barn, och
de ha lyckan med sig», sade Lise Fredriksen, som hade
en liten sybehörshandel i grannhuset och ett mycket
dåligt rykte.
»Nu är det bäst, att ni går allesammans», sade
jungfru Rasmussen. »Ni står så tätt, att jag inte får plats
att mangla.»
Hon var inte mera meddelsam, när de försökte
utfråga henne om barnets fader. Men det var bara i
början, som hon fick sådana frågor. Nu visste allesammans,
att det var gamle mäklar Köppen, som bodde i
Fortunstræde och var en ståtlig herre med milda ögon och
tjock, bräkande mun.
Han kom precis den förste i varje kvartal och betalte
jungfrun fem riksdaler.
Han kom visserligen först när det var mörkt, och
smög sig försiktigt fram i skuggan av husen. Men
sedan väl en hade sett honom försvinna i källartrappan,
visste de det naturligtvis allesammans och passade
därefter på honom. Det var heller inte svårt att räkna ut,
hur sakerna stodo, efter hon alltid betalade de små
belopp, hon var skyldig, dagen efter sedan mäklaren
varit där.
»Det är 1 alla fall en fin och ackurat herre», sade
Lise Fredriksen.
»Han är ju gift, vet jag, och skulle skämmas för
vad han har gjort», sade Stine Petersen. »Jag vet
säkert, att han också har flera andra i staden».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
