Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jaså, du vet det», sade Lise, »ja, du har ju god
tid att springa omkring och ta reda på nyheter.
Förresten nekar jag inte till, att det är en skam, men
varken du eller jag vet, hur mycket han har känt
skammen. Men det säger jag, att när en rik karl har bringat
en fattig flicka i olycka, så kan han inte göra bättre än
betala för barnet, och det gör herr Köppen som en
hedersnan.»
»En sådan vidrig gubbe», sade köpman Mikkelsens
kammarpiga.
»Herr Köppen är ännu icke så gammal», sade Lise
Fredriksen. »Och de gamla kunna ofta vara lika goda
som de unga.»
»Ja, det känner väl du till, Lise», sade kammarpigan
och fnissade.
Stine Petersen fnissade också, men Lise Fredriksen
blev blodröd i ansiktet.
»Ja, det känner jag väl till, din lortunge»>, sade hon.
»Jag känner väl till det och mer till. Stod jag inte
härom dagen och såg dig hångla med sekreteraren utanför
jungfru Olsens dörr. Han både kysste dig och nöp dig
och ändå har han varit gift sedan april.»
»Det var lögn», sade Stine Petersen. »Sekreteraren
är icke gift.»
»Sa du lögn», svarade Lise. »Var inte min egen
syster med och skurade trapporna dagen före bröllopet?»
»Ja, du och de dina komma visst aldrig längre än
till trapporna», sade kammarpigan.
» Vad säger du. . . din trapptös. . . din kanariefogel. ..»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
