Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ett märkvärdigt barn», sade han. »Jag kan inte
höra, att hon tuggar.»
»Hon tuggar inte», sade Juliane.
Hon tömde koppen, såg på barnet och suckade.
»Gud vet, vad det skall bli av den stackarn», sade
hon därpå. »Hon har icke någon far som det är värdt
att tala om, och när jag har slitit ut mig vid mangeln,
får väl fattigvården ta hand om henne.»
»Ni skulle försöka att få in henne vid baletten,
jungfru Rasmussen», sade Jensen. »Hon är vackert skapad,
och det hjälper långt på vägen. Och så få vi aldrig
glömma, att konsten förädlar själen, som herr
Frydendahl säger.»
Jungfru Rasmussen svarade icke. Plötsligt låg hon
med huvudet på bordet och grät. Hennes ena arm låg
utsträckt mot Jensen. Hon höll ett stycke socker i
handen, som han tog och lade bredvid hennes spillkum.
Så började han smeka hennes hand.
»Herre Gud, jungfru Rasmussen, vad är det nu då?»
sade han. »Kan det inte hjälpa er att anförtro er åt
en god väns medkännande hjärta. Det kommer
minsann inte vidare, det ni berättar för mig.»
»Gud vet, vad det skulle vara att dölja», sade hon
snyftande. »Det är inte annat än vad hela staden vet.»
Hon torkade sig i ögonen med baksidan av handen
och gick bort och lade krampan för dörren. Sedan
satte hon sig och grät igen, och så kom så småningom
hela historien.
Hon hade råkat i olycka en gång, me| det skulle
inte ske vidare. Mäklaren kom ju och plågade henne
för att hon inte ville; men förr skulle hon ta Luise på
armen och hoppa i sjön. Hon hade ju också haft en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
