Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fästman en gång, när hon var ung och vacker; men
han hade naturligtvis gjort slut, när herr Köppen
förförde henne, och nu var han väl både gift och borta.
Och visserligen fick hon tjugu riksdaler om året för
Luise, och det var ju mycket gentilt av herr Köppen;
men till sist blir han naturligtvis ond för att hon inte
ville som han. Han kunde också dö, och då stod hon
där med barnet och var bara en gammal ful kvinna,
som kunde gå raka vägen till arbetsinrättningen.
»Det får ni inte säga, jungfru Rasmussen», sade
kontrollören. »Efter min beräkning kan ni inte vara mer
än tjugufyra...»
»Tjugutvå», sade hon.
»Förlåt mig... var har jag haft mina ögon?». sade
han. »Och därtill är ni efter min mening det
vackraste fruntimret vid hela Prinsessegade.»
»Åh, Jensen, det är bara något ni säger», sade hon
och slog efter honom.
»Inte bara, jungfru Rasmussen», sade han med
handen på hjärtat. »Vid Gud i himlen, inte bara! Ni
har begått ett felsteg, det är sant; men man skall hålla
sig rak, som herr Frydendahl säger.»
»Det kvittar mig lika, vad herr Frydendahl säger,
Jensen, jag har aldrig sett honom, och jag kan inte
begripa, vad han har med mig och min Luise att göra»,
sade Juliane.
»Har ni aldrig sett herr Frydendahl?» sade Jensen,
och gjorde stora ögon.
Det hade hon inte, och det kom fram, att hon aldrig
hade varit på teatern. Kontrollören blev alldeles
förfärad. Han talade vidt och bredt med stora gester om
scenens sköna konst. Han sprang upp och gick fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
