Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
feta frun tog sina kjolar och skakade dem med djupt
kränkt min.
»Hyggligt folk kan vid Gud icke längre sitta i
hökarlogen», sade hon och seglade ut.
Luise fortfor att skrika, men upphörde plötsligt, när
de hittade tvåskillingen. Så togo de avsked av varandra.
»Ni väntar väl på mig borta vid hörnet», sade
Jensen.
Ute i förhallen kom Juliane i trängseln att stå tätt
intill två herrar, som stirrade henne oförskämt i
ögonen. Den ene var mycket tjock, med en väldig
guldkedja på magen och ett bredt, rödt ansikte. Den
andre var äldre, pråligt klädd och hoppade som en
dansmästare.
»Död och pina ett så präktigt fruntimmer», sade
den tjocke.
Den andre stirrade på Juliane, grep sedan sin
kamrat i armen och drog honom avsides.
»Kom, Smith, skall du få höra», sade han.
Juliane hade mött hans blick och kände genast igen
honom.
Det var stenhuggarmästaren och majoren i
borgarartilleriet Köppen, en bror till Luises far. Hon hade
många gånger öppnat för honom, medan hon tjänande
hos mästaren, och även ibland fått en dricksslant av
honom, fast den aldrig var stor, ty han var tämligen
fattig. Ofta hade hon och husets övriga tjänare
lyssnat vid dörren, när han sjöng sina muntra visor, för
vilket han var berömd i hela staden, och även förnämare
människor sökte hans sällskap.
Hon drog hastigt Luise med sig och gick från
teatern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
