Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom bara komma till mig... det säger major
Köppen vid borgarartilleriet.»
Han slog sig för bröstet, så att det-dånade. Hon
ville gå förbi honom, men den andra mannen ställde sig
i vägen för henne.
”» Varför så fjär, lilla jungfrun», sluddrade han. »Det
är väl ingenting att föra oväsen för om ett par
kavaljerer vilja bjuda er på ett glas vin. Mitt namn är Smith...
Steffen Smith till er tjänst. Majoren kan tala om för
er, att jag är lika säker som banken.»
Han hade knäppt upp rocken och stack tummarna
i armhålorna. En mängd stora berlocker dinglade på
hans klockkedja. Han ställde sig bredbent med
inåtvända tår, lade huvudet på sned och blinkade med de
små ögonen.
»Jag känner er inte och vill inte ha något med er
att göra», sade Juliane. Om ni inte låter mig och
mitt barn gå i fred, så ropar jag på vakten.»
»Vakten är inte här, lilla jungfru», sade han
skrattande. »De visslade nere på Östergade och då sprang
han, men om han också vore här, så kan ni lita på,
att han inte gjorde rike Smith något. Bråka nu inte,
utan följ med. Ungen kan ni ju lämna in någon stans
på vägen hos någon av era bekanta.»
Under tiden hade majoren fått syn på Luise. Han
ställde sig en bit ifrån henne och betraktade henne med
en förtjust min.
»Ja, det är barnet», sade han, »frukten av min brors
kärlek till denna jungfru. Tänk på det, Smith... det
är ett kärlekens barn... låt oss blotta våra huvuden
för detta kärlekens barn...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
