Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När de sedan sutto vid kaffet brast han plötsligt
i gråt.
» Ack, Juliane.. Juliane...»
Vad är det, herr major?» sade hon.
Han svarade icke utan låg med huvudet mot
bordet och snyftade. Hon visste förresten vad det var.
Hon hade många gånger sett hur han midt under
glammet överväldigades av minnet av sin avlidna hustru.
Det måste ha sin tid och gick över lika fort som det
kommit.
»Så levande hon stod för mitt minne, min älskade
Marie, när du sysslade vid bordet, Juliane. Vad är
livet utan en älskad kvinna. Blott vid hennes sida kan
man härda ut att leva i denna jämmerdal. Endast i
hennes närhet blomma rosorna. Här går jag omkring
och spelar glad och munter .. . hur många gånger sitter
jag inte i vännernas lag och sjunger, medan mitt hjärta
håller på att förblöda av sorg. Alltsammans är bara
förställning, Juliane ... bara förställning.»
»Ja, jag vet det, herr Köppen», sade hon.
Han lyfte. upp huvudet och såg på henne med
tårfyllda ögon.
»Ja, du vet det, Juliane ... . du vet det. För dig har
jag ofta utgjutit min stora sorg. Du har alltid förstått
mig, ty du är själv kvinna.
Han sprang upp och gick fram och tillbaka. med
stora steg.
»Och så säga de till mig, att jag skall gifta om
mig, som om jag någonsin kunde ge min tillbedda
Marie en efterträderska. När hon från sin himmel ser
ned på mig, så skall hennes blick ständigt finna mig
längtande och ensam på det läger, där hon vilat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
