Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ni känner väl majoren, jungfru Juliane», sade Smith.
»Men det var då för väl, att jag kom hem i en så
lycklig stund. Jag måtte ha haft en aning om, att det
satt en vacker dam här hemma, ty jag befallde
kusken att piska på hästarna den sista biten, så att svetten
lackar om dem. Hörde ni inte när vagnen rullade in
i porten?»
»Vi sutto fördjupade | i gamla minnen», sade
majoren. »Men du skulle se Smiths nya, holsteinska vagn,
Juliane. Åh... du kan tro, att det är en karm... Till
sommaren skjutsar du oss ut i det gröna... inte sant,
Smith?»
»Jag skjutsar jungfrun vart hon behagar», svarade
Smith.
Han stod och lekte med de många berlockerna som
dinglade på hans tjocka guldkedja. Juliane måste se på dem.
»Jag har mycket av den sortens leksaker», sade han,
i det han mötte hennes blick.>»Ni skall nog få se,
jungfru Juliane, att någon faller er till också. Men finns
det inte en kopp kaffe åt mig?»
- »Juliane, vi glömma vår plikt», sade majoren. »Är
kannan tom?... då koka vi nytt kaffe och läska den
törstige vandraren.»
Juliane reste sig, tog pannan och gick uti köket för
att hämta vatten. Majoren fick fatt i gitarren igen och
dansade omkring på golvet och sjöng:
Vackra kvinna! Denna gång
sjunger jag för dig en sång.
Om en dannekvinnas ära
skall den dig i toner lära.
Vackra kvinna! Hör på mig:
Följ mig och bliv lyckelig;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
