Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Steffen Smith satte sig, så att stolen knakade under
honom.
»Hur tusan har du fått tag i flickebarnet, Köppen?»
sade han.
»En ren tillfällighet», svarade majoren, »jag sprang
rakt i armarna på henne här borta på gatan. Hon är
olycklig och alldeles utarmad ... åh, Smith... du skall
vara god emot henne. hon har gått ut för att sälja
sin mangel.»
»Ja, här ser du, ta mig tusan, en liebhaber på
mangeln», sade Smith och skrattade. »Hon är söt, fast
hon tacklat av betydligt. Men när hon får en smula
kött på kroppen och blir uppklädd, så blir hon riktigt
söt. Var har hon gjort av ungen?»
»Luise sitter där i länstolen», sade majoren.
Smith vände sig om på stolen och stirrade på
barnet, som sov utan att låta sig störa.
»Hon kan också bli bra med tiden», sade han,
»kraftigt växt... men hon blir aldrig så vacker som modern.»
Juliane kom in med kaffepannan. Hon satte den på
kaminen och gjorde upp eld. Smith såg oavvändt på
henne.
»Ni får inte se på mig, herr Smith», sade hon. »Jag
är en fattig flicka och klädd i mina ärbetskläder. Jag
visste ju inte, att jag skulle träffa majoren.»
»Ni behöver, min själ, inte vara fattig en timme
längre än ni själv vill, jungfru Juliane», sade Smith.
»Men det går upp och ned för människornas barn här
i världen. Ni kanske inte tror mig, när jag säger, att
jag började som fattig jutländsk bondpojke.»
»Gjorde ni?»
»Ja, minsann gjorde jag så», sade Smith och lekte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
