Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hälsar på hos henne och låter henne få gå på teatern, en
så honett och fin karl. Vet han besked om
barnafadern?»
>Ja då, han vet om allting», sade Juliane och
torkade sig i ögonen. »Men nu har han rest till Viborg
och herr Köppen dog och jag fick inte de fem
riksdalrarna och det är för det alla tråkigheter ha kommit.»
»Ja, dem har hon väl själv vållat och ingen annan»,
sade jungfru Olsen.
Hon ville bra gärna läsa det där brevet. Han skrev
naturligtvis att det skulle vara slut. Men kontrollören
hade också sagt upp sitt vindsrum hos värden genom
en av sina kolleger vid teatern. Jungfru Olsen visste
det, men tydligen icke Juliane. Det var nog bäst att
hon fick veta det först, så fick hon se hur hon tog
det. Det skulle väl göra klart för henne vad han
menade.
» Vet hon av, att Jensen sagt u upp sig?»
»Nej», sade Juliane. »Men det är ju klart nog om
"vi skola flytta ihop.»
Det sade hon lugnt, det fanns inte en skugga av
tvivel på Jensen hos henne. Jungfru Olsen undrade
vad en. hygglig karl väl kunde finna för vackert hos
sjanan som satt där i sin slitna kjol och som hade ett
barn att dras med också.
Den gamla möns bitterhet mot dem som vunnit
kärlek, om det än gått dem illa, steg upp inom henne.
Hon märkte hur väl bibehållen Juliane var, hur bra
hon såg ut, trots luggslitna kläder, gråt och ängslan.
Hon visste hur kutryggig hon själv var och ville helst
mota ut den lösaktiga personen.
Men så föllo hennes blickar på brevet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
