Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det måste hon läsa. Hon kunde inte motstå
frestelsen att vara den första att få en inblick i denna
historia, som nu mer än någonsin var föremål för
grannskapets prat.
Hon tog brevet, vände och vred det, synade det
och började leta efter sina glasögon.
»Var kan mina glasögon vara», sade hon.
Juliane hjälpte henne leta och fann dem snart... Hon
såg tålmodigt på hur den andra gned glasen med
förklädet, hon skulle ju få brevet läst, så det var ingen
brådska. Hon. var trygg för dess innehåll och så trött
av alla utståndna sinnesrörelser att det var skönt att få
vila litet.
Jungfru Olsen sneglade på henne och beslö: att
pump. henn. när hon nu hade henne så bra på gaffeln.
»Jag har nu aldrig kunnat begripa hur en hygglig
flicka kan låta locka sig», sade hon. »Karlar är väl
inte för rara... Och den där gubben Köppen, vet hon
vad, min goda, jag skulle inte vilja ta i honom med
tång en gång.»
Juliane kunde inte låta bli att le, men så mindes
hon förra nattens händelser och blev allvarlig.
Åhå ja ja, det kunde vara besvärligt nog att ha
karltycke — den gamla kutryggiga jungfrun hade. nog
haft det lättare att komma sig fram i världen.
»Det är väl det att man inte tänker sig för förr än
man är uppe i det», sade hon fogligt.
»Men sådant skall man väl tänka på», sade den
gamla jungfrun. »Man ska naturligtvis vara på sin vakt
redan från början. Något beror det väl på uppfostran
också. Hon kan ju varken läsa eller skriva och då
måste det ju gå på tok.» .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
