Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Europa, och skröt med sina intima bekanta i de högsta
kretsar.
Tätt efter varandra kommo nu de andra gästerna, och
Juliane fick mycket bestyr med att placera dem och
servera te.
Kontrollör Olsen och hans hustru togo alla i hand
och började sedan äta och dricka utan att säga ett
knyst. Jensens bror, hökaren, sade heller inte mycket, hans
hustru kände på duken, undersökte soffans stoppning
och synade teskedarna en och en med närsynta ögon.
»Jaså, det ha ni råd till», sade hon.
»Skulle vi icke fira Luises hedersdag?» sade Jensen
och gnuggade belåtet händerna. »Nu är hon på rätt
väg. Om tio år är hon kanske solodansös med tusen
riksdaler.»
»Eller också har en baron snappat bort henne»,
sade Schaldemose. »Sådant händer ... När jag var i
Madrid...»
»Man skulle kunna tro, att hon vore ditt eget barn»,
avbröt hökarmadammen utan att bry sig om skaldens
förnärmade uppsyn.
»Jag är i hennes faders ställe», sade Jensen. »Och
jag anser henne som mitt eget kött och blod.»
»Ja, det vore synd att säga annat», sade Juliane.
»Hennes egen far var inte bättre mot henne än du.»
Veteskorpornä togo hastigt slut och värdinnan kom
men en ny laddning. Kopparslagarmästaren sade mustiga
kvickheter, som Schaldemose belönade med högljudt
skratt.
»Men Weiner då», sade frun varje gång och såg
beundrande på sin man och skrattade högre än någon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
