Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»»Nå, än sen, mutter?» sade Weiner. »Livet är inte
annorlunda.»
Luise och Hanne Weiner och Kristian sätto i ett
hörn och fnissade. De hörde bara på, när
kopparslagaren talade.
»Tänk på de unga, gubben min», sade madam
Weiner.
»Det är justament dem jag tänker på», svarade
kopparslagarmästaren. »De kunna ännu, men med oss
andra är det slut... eller hur, mutter?»
Schaldemose tjöt av skratt, paret Olsen småskrattade,
hökaren och hans madam sågo strama ut, Juliane gick
omkring och passade upp. Kristian passade på tillfället
att kyssa Luise bakom gardinen, hon slog efter honom,
och han kysste henne igen.
Så knackade någon på dörren. Värden gick ut och
ögonblicket efter stod sångaren Giovanni Battista Cetti
i dörren.
»Gud, vilken ära, herr Cetti», sade Jensen.
Alla reste sig upp och bugade sig, och den firade
sångaren tog var och en i hand. Han var vacker, med
mörka, livliga ögon och sydländsk hy.
»Jag skulle väl lyckönska jungfru Luise», sade han.
» Var är hon?»
Jungfru Weiner halade fram Luise, som satt bakom
gardinen. Hon tog utan förlägenhet emot Cettis kyss,
som hennes mor tyckte var varmare, än som var
nödvändigt. Juliane tyckte heller inte om, att han lade
armen om livet på flickan och blev sittande så med
henne, medan han drack sitt te. Men det var väl så
bruket vid teatern, och Jensen såg mycket hedrad ut.
Kontrollören var på det hela taget den av sällskapet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
