Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men det var ingen ända på jubelropen. De ljödo
oupphörligt från golv till tak.
»Leve konungen... leve konungen!»
»Det (trogna folket hälsar sin konung», sade
Frydendahl.
Alla skådespelarna hade rusat fram för att kika ut
i salongen, Så började orkestern med uvertyren.
Men hundratals röster ropade, att de skulle spela
slutkören i »Elverhöj». Musiken väntade litet med
uvertyren, men ropen fortsatte och tilltogo i styrka. Då
avbröt kapellmästaren, den begärda melodien spelades
och hela publiken sjöng stående med.
Konungen nickade och vinkade. Han såg så rörd
ut, som hans orörliga ansikte tillät. . När sången var
slut och ännu en massa hyllningsrop förklingat, vinkade
han med handen. Det blev tyst, ridån gick upp och
stycket började.
Luise och Hanne Weiner hade ingenting att göra
under första akten och gingo till en plats bland
kulisserna varifrån de kunde se kungalogen.
»Nej, vad drottningen ser sjuk ut», sade Luise.
»Ja, han har ju också den vackra fru Danneman», sade
Hanne. »Nej, se på prins Ferdinand, han säger inte
ett enda ord till sin gemål.»
»Hon är heller icke för vacker», sade Luise.
»Det kommer sig av, att hon bränt sig», sade Hanne.
»Det tog eld, när hon skulle krusa håret och det var
nära på, att hon blivit alldeles förstörd. Nej, se på
prins Christian och prinsessan Caroline Amalie; det är
fint folk det.»
»Prins Fredrik ser också bra ut», sade Luise.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
