Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Du skall kalla hönom Fritz», sade Hanne. Det
tycker han bäst om.»
»Jag får väl aldrig tillfälle att kalla honom varken
det ena eller det andra», sade Luise.
»Det kan minsann mycket väl hända», sade hennes
väninna. »Han har många gånger varit hos
Römmeling. Det är en munter herre, må du tro, och så har
han naturligtvis tråkigt med sin Vilhelmine. En sådan
fågelskrämma hon är också. Om hon inte varit dotter
till konung Fredrik, så hade de minsann aldrig blivit
gifta.»
»De påstå, att Fredrik längtar så förfärligt efter sin
mor», sade Luise.
»Det gör han nog», svarade Hanne Weiner. »Han
har många gånger velat resa till Horsens och besöka
henne, men det får han ju icke. Schulenborg säger, att
när han blir kung, så tar han henne till hovet igen.
Men det dröjer ju, så att till den tiden kan. hon ju
vara både död och begraven.»
Pjäsen gick sin gilla gång. När i tredje akten det
ställe kom då fiskarena besegra soldaterna, utbröt
publiken på nytt i ett jublande och mångstämmigt: leve
konungen!»
När ridån gick ned, bröt jublet löst igen med
niofaldiga hurrarop, som upprepades på det människofyllda
torget, när konungen åkte till Amalienborg.
Luise och Hanne Weiner hade klädt om sig i en
fart och funno torget ännu fyllt av glada människor, när
de kommo ut. Hanne tog sin väninna under armen
och trängde sig in i hopen, där den var tätast.
»Jag tycker om att bliva klämd», sade hon.
Bäst som det var grep en hand henne under hakan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
