Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och böjde tillbaka huvudet och hon fick en ordentlig S
kyss på munnen.
»Gud, Carl, att du vågar», sade hon förtjust. »Alla
människor titta på oss.»
»Vad angår det mig», svarade Berling. »Jag kan
köpa dem allesammans.»
Han tog henne under armen och hon presenterade
Luise som sin väninna.
»Nu skola damerna snällt gå hem med mig», sade
han och bjöd artigt Luise den andra armen. »Jag har
ett par herrar hos mig, så att vi kunna få en trevlig
kväll.»
»Jag vågar inte», sade Luise. »Mor slår ihjäl mig.»
»En sådan dumbom du är», sade Hanne. »Hon
begriper inte livet, förstår du väl, Carl. I går kväll var
hon med hos generalen på styckegjuteriet och nu tror
hon, att hon skall fasta resten av året.»
»Ser man på», sade Berling och såg på Luise, »det
var ingen dålig början, jungfru Rasmussen gjorde.
Generalen förstår konsten att lära de unga damerna leva.»
»Jag vågar inte», sade. Luise.
»Mannen skall övergiva fader och moder och det
skall kvinnan med», sade Berling. »Om inte sköna
konstnärinnor förljuvade livet för oss, vore det
outhärdligt. Kom nu, mina damer!»
Han drog dem raskt med sig och kort därefter
sutto de i hans eleganta ungkarlslägenhet.
Där var ett par unga herrar, som Hanne kände och
som presenterades för Luise mycket ceremoniöst. Hon
uppfattade knappt deras namn och såg inte på dem, så
upptagen var Hon av att beundra rummen.
De voro mycket finare än general Römmelings.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
