Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hittills aldrig kommit, utan att det var fest eller då han
bedt henne. Men han blev inte ond för det, utan lade
undan arbetet och befallde betjänten att ta in vin.
Men Luise ville inte ha något. Hon tyckte bara om
champagne och endast om kvällarna. Hon hade
kommit för att få tala med honom... det var något hon
ville bedja honom om ...
Hon satt där och visste icke hur hon skulle få sagt
det. Berling tvivlade icke ett ögonblick på att det var
pengar hon ville ha. Ännu hade hon icke bedt honom
om något, och det hade förvånat honom. Nu roade
det honom att se, hur svårt hon hade att få fram sin
bön, men han hjälpte henne icke det minsta.
»Du får inte skratta åt mig, Carl», sade hon
slutligen. »Men kunde du inte... skulle du vilja ... Jag
skulle så gärna vilja lära något.»
»Vad vill du lära dig?» frågade han. »Är du trött på
att vara på teatern ?»
Det var just det hon var. Och nu, när det gått hål
på bölden, fann hon ord.
Hon älskade livet däruppe och kunde inte tänka sig
något härligare än att få vara en av de stora. Men
det visste hon nog, att hon aldrig kunde bli. Hon var
minsann riktigt avundsjuk på den förlupna judetösen
Pätges, som nu var madam Heiberg och så älskad och
beundrad av publiken, som aldrig förut. någon
skådespelerska varit före henne. Och så var det ju madam
Kretzmer, som förresten var så söt, och så alla andra,
som hade lycka med sig. Men hon kunde aldrig göra
dem det efter.
»Nej», sade Berling.
De retade henne alltid med att hon var klumpig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
