Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och det var hon. Det var sant. Och så var det ju det,
att hon hade karltycke, ty det hade hon... det hade hon
minsann lika mycket som någon av kamraterna. Men
det gick liksom av henne, när hon kom på scenen. Det
var minsann icke någon som lade märke till henne i
någon roll. Och hon fick heller ingen. Balettmästaren
kunde, inte tåla henne.
»Och kammarherren?»
Luise log.
Ja... kammarherren hade minsann icke något emot
henne. Det visste hon. Och om icke han och Jensen,
som allesammans tyckte så mycket om henne, hade varit, så
hade hon nog blivit bortkörd för länge sedan.
»Vad är det då du vill?» sade Berling.
Ja, det visste hon icke riktigt. Det kunde
naturligtvis icke falla henne in att gå från teatern, så länge hon
icke hade något annat. Nu kunde hon ju snart vänta
sig att bli figurantska, och då fick hon ju en liten
pension, när hon slutade. Men det var ju så osäkert.
Hon hade tänkt på att lära till modist. Hon hade
alltid varit flink i fingrarna och fick beröm av madam
Kretzmer och de andra, rär hon hjälpte dem med
deras kostymer.
»Då måste du först resa en tur till Paris», sade han.
Ja, det var just det. Hon ville så gruvligt gärna ut
och resa. Hon hade fått en sådan lust efter det
genom att höra på hans berättelser. Isynnerhet till Paris.
Men hon kunde ju inga språk. Såvida han inte ville ge
henne en bok, som hon kunde lära sig ur.
Berling blev rörd.
Hon måste sitta i hans knä och han började genast
lära henne några franska glosor. Han skrattade åt hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
