Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Vad säger du?» sade madam Jensen. och ryckte till.
igen. »När jag kom hem, fick jag ju brevet med de
två hundra riksdalrarna från din far.»
»Ack, lilla mamma... du skall inte spela så helig.
Jag kommer väl ihåg, hur du letade som en galning
på gatan efter sedeln, som Smith givit dig, och som
du själv hade kastat bort. Du grät och förbannade din
dumhet, och höll ett fasligt väsen. Du skakade mig.
själv vaken, så att jag hörde minsann alltsammans.»
»Gud vare evig tack och lov, att sedeln var borta»,
sade madam Jensen. »Det var blodspengar, Luise,
otäcka blodspengar. Om jag hade behållit den, så tror
jag icke, att brevet med de två hundra riksdalrarna hade
kommit.»
»Struntprat», sade Luise. »Om du inte varit så dum
och kastat bort sedeln, så hade du i stället haft
tvåhundrafem.»
»Jensen skulle höra, hur du. talar till din mor.»
»Det får Jensen gärna höra», sade Luise. »Du kan
ju tala till mig, som om jag vore en vuxen människa.»
Hon reste sig upp och satte på sig hatten.
»Skall du nu ut igen?» sade modern.
Luise svarade inte, utan ordnade hatten framför
spegeln och visslade.
Juliane började snyfta. Hon vred händerna, slog
dem för ansiktet, vaggade fram och tillbaka och
stampade i förhöjningen.
»Luise... Luise... åh, om jag bara kunde rädda
dig från att komma på galna vägar. Det var ju bara
därför, som jag berättade för dig om min synd och
skam.»
Luise såg med ovilja på hennes förvridna drag. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
