Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ville helst gå, men plötsligt kände hon medlidande med
denna stackars kvinna, som ändå hade varit snäll emot
henne och nu grät ögonen röda av ångest för henne.
»Herre Gud, lilla mamma, sluta nu upp med
lipandet», sade hon. »Du kan lita på, att jag inte bär
mig lika dumt åt som du, och jag skall nog akta mig
att komma i eländet. Låt mig du bara gå mina egna
vägar, och bry dig icke om mig. Det vore minsann
mycket bättre, att jag som Hanne flyttade ut i staden.
Då hade du inte så mycket bekymmer för mig.»
Juliane lutade sig intill henne och kände sig lycklig
över hennes smekningar.
Det kunde ju också hända, att det ginge bättre än
hon trodde. Hon borde också vara den siste att kasta
sten. Hon hade kanske många gånger talat för hårdt
till barnet. Hon måste också erkänna, att det gått
som hon förtjänat. Luise hade ju dessutom sin plats
vid teatern. Och så var det ju Jensen.
»Ja, ja, ja, ja», sade hon och fortfor att gråta och
höll så fast i sitt barn, som om hon aldrig ville släppa
henne.
»Nu måste jag gå», sade Luise.
Men då tyckte madam Jensen att nu, om någonsin
var tillfället inne att tala om barnet, som skulle komma.
»Stanna en stund ännu, Luise... stanna litet. Det
är något jag skall säga dig... Luise... jag tror, att
jag skall få ett barn», sade hon.
Luise ryckte sig lös ur hennes omfamning och
stirrade på henne.
»Skall du få barn?» sade hon.
»Ja, ja, Luise.»
»Är det... är det med Jensen?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
