Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nej, det skulle nog inte prinsessan tycka om»,
sade hon.
Prinsen korsade armarna över bröstet och såg mörkt
framför sig.
Prinsessan», sade han. »Åh, du anar inte, hur svår
furstens lott är. Jag har alltid hållit mycket. av
Vilhelmine, det har jag, ta mig tusan. Vi äro uppfostrade
tillsammans och lekte tillsammans som barn. Men
någon kärlek har jag ej hyst för henne. Vi passa alls
inte för varandra. Hon är en sådan där porslinsdocka,
och jag är en kraftig och munter karl. Jag skulle ha
en helt annan hustru... en sådan där munter, fyllig
kvinna... en sådan där som du. Ack, om du vore
prinsessa, så friade jag genast till dig.»
»Ers kunglig höghet är ju gift!» sade Luise, och
skrattade.
»Ja», svarade han och suckade. »Det är mitt livs
olycka.»
Han knäppte västen, steg upp från stolen och ställde
sig i position framför henne.
»Kan du inte se, vilken av mina förfäder jag
liknar?» sade han.
Luise såg på honom. Hon letade i minnet efter
bilderna av de gamla kungarna, men hittade ingen.
Så svarade hon på måfå:
»Jag tycker, att ers kunglig höghet är lik Kristian
den fjärde.»
»Bravo», sade prinsen hänryckt.
Han satte sig igen hos henne och kysste henne.
»Du är en pärla», sade han. »Du skall bli min
väninna.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
