Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ja, det är det, som fattas furstarna», svarade Luise,
»en trogen vän, som alltid kan säga dem sanningen.»
»Vad skulle du säga till mig, om du vore min trogna
vän?» sade han ivrigt.
Luise betänkte sig ett ögonblick. Så riktade hon
sina runda, blå ögon rakt mot honom.
»Jag skulle varna ers kunglig höghet för falska
rådgivare», säde hon.
»Det är sant, det är sant», sade prinsen hänförd.
»Mitt goda hjärta löper alltid bort med mitt förstånd,
så att jag tror, vad de slynglarna säga till mig. Du är
en ädel kvinna. Vad skulle du säga mig mera?»
Hon satt och såg ned och dröjde med svaret.
»Det törs jag inte säga ers kunglig höghet», sade
hon slutligen.
»Du skall säga det», sade prinsen och stampade i
golvet. »Jag fordrar det av dig.»
»Då skulle jag varna ers kunglig höghet för att
dricka för mycket», sade hon. »Ers kunglig höghet får
inte bli ond på mig, men just ett så mildt hjärta som
ert, tål det inte. Furstarna måste vara försiktiga, och
vin gör en oförsiktig.»
Prinsen såg ett ögonblick: villrådig på henne, så reste
han sig upp från stolen och slog ut med handen. Hans
mun skälvde, och han hade tårar i ögonen.
»Du är min goda genius», sade han. »Farväl. Vi
ses igen. Jag kommer snart och besöker dig.»
Han tog hennes hand och förde den ridderligt till
sina läppar. Sedan lämnade han henne med en djup
bugning.
Luise blev sittande och såg efter honom.
Hon såg, hur balettflickorna skockade sig kring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
