Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom. De bådo honom försöka få bort de snöhögar,
som hela vintern lågo på Kongens Nytorv och gjorde
det omöjligt för dem att torrskodda komma till teatern,
»General Römmeling!» ropade han.
Generalen kom ögonblickligen, och gjorde en djup
bugning.
»Är du inte kommendant i Köpenhamn?» frågade
prinsen.
»Till er tjänst, ers kunglig höghet.»
»Då få vi i konungens namn förklara, att vi äro
mycket missbelåtna med dig», sade prinsen. »Dessa
vackra damer, som stå här, beklaga sig över, att de icke
kunna komma till teatern, utan att bli våta om sina
fötter i dina infama snöhögar.»
»Ers kunglig höghet!»
»Tyst», sade prinsen. »>Alla veta vi, vad dessa
fötter äro värda för hovet... för nationen. Jag befaller
dig att i morgon dag köra bort dina snöbatterier ...
förstår du?»
Generalen bugade sig, och alla skrattade, Luise såg,
hur prinsen drack två stora glas champagne. Sedan
hälsade han åt alla håll och försvann.
Kavaljererna flockade sig kring den dam, hans
kunglig höghet hade visat så stor uppmärksamhet.
»Jag hoppas, att ni för framtiden hedrar alla mina
små fester med er närvaro!» sade Römmeling. »Hans
kunglig höghet skulle bli otröstlig, om ni icke komme.»
»Akta er för furstegunst, jungfru Rasmussen», sade
Schulenborg. »I dag dig... i morgon mig. En
konstnärinna står sig mycket bättre genom att skänka sin
gunst åt en adelsman.»
»Tycker jungfru Grahn detsamma?» frågade Luise.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
