Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Nej, lycka till då!» sade Juliane. »Ja, det finns
ingenting bättre än en sådan där gammal god affär.»
Det tyckte Kristian också och så sutto de där en
stund igen.
»Jag tänker på att gifta mig nu» sade han.
»Ja, lycka till med det», sade Juliane. »Det är Guds
vilja, att vi skola leva i ett kristligt äktenskap.»
De tego igen. Så kom Kristian att tänka på, att
det var mest passande att omtala sitt ärende för Luises
mor. Han satte hatten på golvet och började tala i en
rasande fart.
Han hade kommit i dag för att fråga, om Luise
ville följa honom till altaret, ty hon var då den
vackraste kvinna han hade sett och munter och rättfram just
som en smedsmadam skulle vara. Han hade visserligen
hört både det ena och det andra om henne, men det
fick vara som det ville. Det var inte så lätt för en
fattig flicka att klara sig vid baletten och hon var väl
inte värre än de andra. Han hade älskat henne sedan
han såg henne första gången, och han skulle minsann
aldrig låta henne höra något, om hon bara ville ha ho-
nom och vara honom trogen.
»Å, herregud, herr Weiner, är det sant?» sade Juliane.
Hon gav sina tårar fritt lopp.
Här var räddningen om någonsin, och den var
alldeles säkert sänd från Gud nu när hon var som mest
bekymrad, så att hon aldrig kunde sova om nätterna för
det arma barnets skull.
Hon bad Gud förlåta om hon någonsin tvivlat på hans
godhet. Det var intet tvivel om, att han hade hört
hennes böner, där hon satt i kyrkan och gömde sig
i den sämsta vrån. Det var nog sant som prästen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
