Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sade, att han såg allt och att man bara tryggt skulle
vända sig till honom.
Hon grät så hon inte kunde säga ett ord och
innan hon återvunnit fattningen stod Luise i rummet.
Hon kastade hatten på bordet som hon brukade göra,
kysste modern och räckte belåtet Kristian handen.
Hon var vid godt humör i dag och glad åt att se
honom, och det sade hon.
Han sken som en sol. Juliane fortfor att gråta, men
Luise var så van vid det, att hon inte ens frågade om
anledningen. Hon satt och småpratade med Kristian
tills modern plötsligt rätade på sig och omtalade i
vilket ärende han kommit.
Luise lät henne tala till punkt. Hon såg än på den
ene än på den andre. Kristian nickade med små tvära
nickningar för att beteckna, att det var riktigt alltsammans.
»Är det sant, Kristian?» frågade hon till sist.
»Det är just vad det är», svarade Kristian.
»Nu kommer det bara an på dig, Luise», sade
modern. »Herr Weiner är en präktig ung man i en god
ställning, så att han kan nog försörja en hustru. Han
drar ett streck över allt det gamla för den stora
kärleks skull, han hyser för dig. Ja, ja, det är då både visst
och sant, att det är Gud själv, som sändt honom hit
just i dag.»
Luise såg på Kristian.
Det var länge sedan hon sett honom sist och hon
måste bekänna, att han hade utvecklat sig mycket till
sin fördel. Så manlig och säker han såg ut. Och en sådan
solid värdighet det låg över honom sedan han blivit mästare.
Hon kände ett varmt deltagande för honom där han stod
med nedslagna ögon och väntade på att få sitt öde avgjort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
