Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är herr Berlings. Har du kanske inte hört, att jag är
hans fästmö?»
Kristian hade nog hört det, men han tyckte inte, att
han hade lust att tala om det just nu. Han hade en
förnimmelse av, att det började gå ut över hans
värdighet. Han rätade på sig och återvann så småningom
sin säkerhet. Han var ju bara här i avsikt att göra sin
älskade till en hederlig madam ... det var kanske bäst,
att han sade henne det, så att det inte kunde missförstås.
Han upprepade frieriet, som han redan avlevererat
till modern.
Han skulle förlåta Luise alltsammans. Hon skulle
bara flytta ut ur denna våning i morgon dag och hem
till modern. Så skulle bröllopet stå så snart det
anständigtvis kunde ske. Om hon ville ta avsked från teatern
eller ej, fick bli hennes ensak.
Luise tog inte ögonen ifrån honom. Hon tyckte att
han var så förfärligt söt. Men hon kunde ju inte i
längden ha honom sittande där med den beslutsamma
minen.
»Hur kan du tro att jag skulle vilja vara
smedsmadam, Kristian?» sade hon. »Då skulle jag sitta där
med huset fullt av. barnungar... och springa på torget
med en korg... och diska... nej, Kristian, att du kan
vara ett sådant nöt.» |
Han stirrade på henne,
»Jag skulle just bli en fin hustru för dig», sade hon,
»Tror du verkligen, att jag kan nöja mig med ett glas
vatten ... eller bjuder du på champagne varje kväll,
Kristian? Jag kan få så mycket champagne, jag vill...
och så många fästmän jag vill. Skulle du kunna tåla,
att officerarna och herrarna från hovet kurtiserade din
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
