Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hustru? Ett sådant liv du skulle ställa till, Kristian! Å,
herregud ... att du kan vara ett sådant nöt.»
Hon lutade sig helt tillbaka i gungstolen, sträckte ut
båda benen och räckte ut tungan mot honom. Sedan
sprang hon fram, satte sig i hans knä och slog armarna
om halsen på honom.
»Du är så söt, Kristian», sade hon. »Jag har alltid
tyckt så bra om dig. Om du bara ville sluta upp med
det där struntpratet. Så kunde vi två bli riktigt goda
vänner. Du kan ledigt komma hit ibland utan att
Berling märker det... och jag kan också komma till dig,
när du flyttar hemifrån... Du, Kristian... kom hit i
kväll... vill du... vill du... vad?»
Kristian Weiner tog med ett riktigt smedtag hennes
arm från sin hals, kastade undan henne och steg upp.
»Aj, Kristian», sade hon jämrande, »du gör mig ju
illa.»
Hon hann inte säga mer.
Han gav henne en örfil, så att hon ramlade. Så
gick han fram och gav henne en spark över benen,
spottade på henne, satte hatten på huvudet och gick
sin väg.
Luise tjöt av smärta och förargelse. Hon drog ned
strumpan och såg, att hans spark hade skrapat huden
av hennes ben. Hon såg på sina bara armar, där man
ännu kunde se märket efter hans järnnävar.
Hon reste sig upp, satte sig i gungstolen och
funderade.
Hon tänkte på, att när hon blev prinsens mäktiga
mätress, så skulle hon nog laga, att Kristian Weiner
kom i Blå tornet. Där skulle han få sitta i det
mörkaste hålet och inte få annat än vatten och bröd, Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
