Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var Carls drag... det kunde man inte ta fel
på. Visserligen hade han runda blå ögon, liksom hon
själv, men eljest var det Carl upp i dagen. Nåja...
han fick det nog bra hos dessa präktiga människor.
Och kanske en gång... vem kunde veta.
Hon kröp ännu en gång ut genom fönstret och
sprang genom trädgården. Hon kavlade upp kjolarna,
när hon klev över gärdesgården för att komma ut på
Skelskörsvägen. Karlen stod kvar där ännu och
skrattade och sade sedan något om hennes tjocka ben.
»Farväl», ropade hon tillbaka.
Sedan vandrade hon, raskt och glad åt Skelskör till.
Hon gick in i en bondgård för att få sig något att
dricka, och hon svarade leende och skälmaktigt på
bondfolkets frågor. De tyckte, att hon var ett fasligt
muntert fruntimmer.
När hon kom fram till Skelskör, beställde hon
genast extraskjuts till Köpenhamn och åt ett ordentligt mål
mat, medan vagnen gjordes i ordning. Värdens
betänkligheter gent emot denna främmande fågel försvunno
genast, när hon lade en tioriksdalerssedel på bordet.
Han kom med diskreta frågor, och hon skrattade och
inbillade honom de otroligaste saker.
Hon var prinsessa av Engeland, sade hon, och hade
kommit hit för att köpa Själland åt sin fästman. Hon
tänkte på att bygga ett slott åt sig i Skelskör...
Han trodde, att hon var galen, men det angick ju
inte honom, när hon betalte så flott. Tjänarna
samlades i dörren och stodo och kikade på henne med
vidöppna ögon.
Så kom vagnen, hon lutade sig makligt tillbaka i
sätet, postiljonen klatschade med piskan och tutade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
