Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
muntert i hornet, medan hon i rask takt åkte till
Köpenhamn.
Berling satt vid sitt arbetsbord, när hon rusade in
genom dörren och föll honom om halsen.
»Carl... Carl», sade hon.
Han kunde ingenting säga av rörelse, han höll henne
blott fast och kysste henne och såg på henne.
»Så jag har sökt efter dig», sade han slutligen.
»Varför i all världen rymde du din väg... var har du
varit så länge?»
Hon satte sig i knä på honom och talte om hur
alltsammans gått till.
I drastiska ord omtalade hon sin djupa förtvivlan.
Hon gjorde sorgmodiga grimaser och gjorde narr av
sig själv och skrattade, så att tårarna runno nedför
kinderna på henne.
Men nu var det över. Plötsligt... i går morse
hade hon blivit människa igen. Alltsammans hade blåst
av henne på en gång. Hon hade sprungit från barnet
och alltihop och hade åkt och åkt med expresspost,
tills hon sent på kvällen hade kommit till staden. Det
hade varit nätt och jämt att hon hade kunnat hålla sig
ifrån att gå till honom genast. Men hon hade varit
trött efter resan, och så hade hon tagit in på
Knapstedgaard och hade sovit som en sten hela natten. Men
nu var hon här, och nu skulle hon stanna här.
»Och vad tänker du nu göra?» frågade han.
De talade om det den dagen och många dagar
sedan. De kommo överens om, att hon skulle ta
permission från teatern. Sedan skulle hon resa till Paris
och utbilda sig till modist, som hon så ofta talat om.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
