Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon hade blivit rädd, när hon fått höra Kristians
namn. Ett ögonblick tänkte hon söka få tag i honom
och tala förstånd med honom, men uppgav tanken
såsom alltför farlig. Hans kärlek hade varit äkta, och det
var hans hat också. Hon kunde riskera att få stryk av
honom igen midt i själva kungens slott.
Och hon såg på sina två hundar, som aldrig
lämnade henne.
»Det är Hannes bror», sade hon. »Han har en
gång friat till mig.»
Berling visslade. De talade inte vidare om det.
Men kammarherren ställde om att för hennes nåds
medel och med hennes medgivande så vidt möjligt
uppköptes alla häften av »Taggar och törnen», allteftersom
de utkommo.
Det var ett ställe i staden, där skandalskriften väckte
lika stor sorg och harm som i kungaborgen, och det
var hos tullassistenten Jensen på Læderstræde. En av
hans kamrater i tullen lånade honom de utkomna
häftena, och han rusade utom sig hem till Juliane med
dem.
»Kan du tänka dig... här skall du få höra...»
Han läste, och Juliane blev som lamslagen av fasa.
»Gud sig förbarme... det arma barnet... hon skulle
väl önska, att hon aldrig kommit så högt upp.»
»Prat», sade Jensen.
Han kastade skandalbladet på golvet.
»Tror du det kan nå henne, där hon nu är?» sade
han. »Tror du inte hans majestät kan beskydda sin
gemål mot en sådan slyngel? Att tänka sig att denna
gemena karl varit min vän... ja, han har suttit här i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
