Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mitt rum som min ärade gäst... kommer du ihåg, att
han var med, när vi hade fest för lilla Luise?»
»Skrik inte så högt, Jensen», sade Juliane förskräckt,
»Du mins väl, att Luise ålagt oss att aldrig tala om
forna dagar... inte ens när vi voro ensamma. Det
skall ju vara glömt alltsammans, Jensen, nu när hon är
drottning eller nära på åtminstone.»
Jensen var alltför ond för att höra på. Han
stampade omkring i rummet, tände oavbrutet pipan och
kastade de brinnande fidibussarna överallt. : Juliane
sprang efter och trampade på elden.
»Jag utmanar honom», sade Jensen och ställde sig i
position med handen mot bröstet.
»Jösses, Jensen», sade hon.
»Om han inte är arresterad inom tjugufyra timmar,
så utmanar jag honom.»
Schaldemose blev inte arresterad, och Jensen
utmanade honom inte.
Den hederlige tullassistenten fick så småningom klart
för sig, att det inte var något att vinna på den vägen.
Det skulle blott bli nya skandaler. Nej, skulle man
uträtta något, måste man kämpa med samma vapen.
Han räknade över sina besparingar och var nöjd
med resultatet. I största hemlighet fick han tag i några
förfallna litteratörer, med vilka han förde långa samtal
på avsides liggande knejper. Juliane frågade honom,
hur det kom sig, att han aldrig mer var hemma, men
han skakade på huvudet och lade fingret på munnen.
Hon hade aldrig sett honom sådan förr och gick i en
dödlig ångest för att han skulle inlåta sig på något
vansinnigt företag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
