Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Berling hörde ingenting. De andra tvekade, men
konungen stampade i golvet.
»Nå», skrek han.
De öppnade munnen på kammarherren, och hällde
i honom vinet.
Bachanalen varade till ljusan dag.
Innan hans majestät bröt upp, gick han omkring
till de yngre i sällskapet, som hade varit med om
kortspelet och förlorat, och om vilka han visste, att de inte
hade råd att förlora. Hickande stack han till dem ett
par sedlar, steg sedan i båten och rodde hem till slottet.
Borgmästaren höllo de på att aldrig få hem. De
måste skicka bud efter vagn, och tre dagar senare
var den förträfflige mannen död.
Nästa dag kom grevinnan och fick genast av en av
sina få trogna underrättelse om kvällens tilldragelser.
Hon var ursinnig, och det blev en stormig scen mellan
henne och kungen.
Sedan skulle hans majestät ut: på en åktur och
frågade henne, om hon ville följa med. Tyst satte hon
sig i vagnen. Efter följde ett ekipage med en adjutant,
fröken Dreyer och professor Wegener. Det var
konungens mening att på återvägen undersöka en nyligen
öppnad gravhög. De hade hunnit halvvägs till
Fredensborg utan att någon av dem sagt ett ord.
Konungen sneglade på henne. Hon såg likadan ut och det
var lätt att se, att hennes vrede ingalunda lagt sig.
»Att du inte skäms, som har behandlat Carl så»,
sade hon slutligen. »Din bästa, ja, jag kan gärna säga
din enda vän. Ditt väl ligger honom lika mycket om
hjärtat som det ligger mig. Men han var väl rädd för
att det skulle gå galet i går. Han hade varken rast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
