Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller ro förr än han fick spänt för och jaga i väg för
att passa på dig.»
»Jaså, inte det», sade kungen.
Så blev han plötsligt alldeles ursinnig.
Han reste sig upp i vagnen, tog tag i kuskbocken
för att inte falla och gav kusken ett dundrande slag i
ryggen.
»Stanna ögonblickligen, Anders!» skrek han.
»Hennes nåd vill promenera.» =
Anders höll in hästarna. Kungen knäppte upp
fotsacken och hoppade ut ur vagnen med en lätthet som
man inte väntat. Han blev stående på landsvägen och
såg med en skarp blick på sin gemål.
»Nå», sade han.
Grevinnan steg ur.
Hon förstod inte riktigt situationen, hon såg än på
kungen, än på Anders och än på sällskapet, som var
ett stycke bakom. Hon visste bara, att hon måste
avsluta detta utan att väcka skandal.
Kungen hoppade upp i vagnen igen.
»Kör, Anders», ropade han.
Anders körde. Grevinnan skyndade sig in i
skogen. Den andra vagnen kom och körde förbi utan att
någon såg henne.
När de väl voro borta, gick hon ut på vägen igen,
satte sig på vägkanten och funderade på saken.
Det var första gången något sådant hade händt
henne... första gången hennes makt över kungen hade
svikit. Hon var egentligen inte det minsta rädd för,
att det skulle ha några som helst följder. Men hon
förstod, att hon måste se till att det inte kom ut. Fingo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
