Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I sina bättre ögonblick visste han också själv, att
han inte gjorde, vad han skulle. Han var god nog
att kunna säga ett kungsord, om det gällde. När de
överlade om någon sak i statsrådet, kunde han många
gånger komma med en anmärkning, som klarlade hela
frågan. Men han kunde inte hålla ut med något som
helst arbete, och han kunde inte hitta ut ur irrgångarna
i den tidens politik... danska och tyska,
nationalliberala, bondevänliga, eiderdanska, helstatsvänner,
konservativa, konstitutionella...
»Tvi, Berling», sade han och spottade, »jag skulle
ha lust att säga dem: gå bort och förlik er, gaphalsar,
och gör som ni vill. Jag abdikerar i alla fall en dag.
Vore det inte för att reta prins Kristian, så hade jag,
ta mig tusan, gjort det för länge sedan.»
Berling svarade vad som borde svaras vid ett
sådant tillfälle. Han var själv bekymrad över konungens
avtagande lust och förmåga till arbete. Hans majestät
hade just tagit emot en politiker, förtrollat honom med
sitt vänliga och kloka tal, fyllt honom med löften och
hade sedan gått och handlat stick i stäv mot sina ord
till honom.
»Har det kommit svar från. storfursten?» frågade
kungen.
Det hade det inte, men det måste nog kunna
väntas strax.
»Gud vet om han kommer, den där dryga karlen»,
sade kungen.
»Hur skulle han kunna undslippa det?» sade
Berling. »Det vore då en makalös oförskämdhet.»
På Hälsingörs redd låg en rysk örlogsman med
storfurst Konstantin ombord. Hans kejserliga höghet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
