Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vara med, men vi vet allesammans, barn, att hon i
tankarna är hos er. Hon stammar själv från folket och
älskar det om möjligt mer, än jag.»
De bugade sig och nego. Hans majestät gick från
den ena till den andra, blid och nedlåtande och
förtrollade dem alldeles. Han uppmanade dem att
framkomma med sina önskemål, om det nu fanns något de
behövde i hans älskade stad Fredrikssund. Den ena bad
om ett, den andra om ett annat, och han lovade dem
det med rund, kunglig hand.
När överhovmarskalken anmälde att tebordet var
serverat, förde hans majestät borgmästarens fru till
bordet, medan borgmästaren gick med fröken Dreyer.
Hovets herrar blandade sig med sällskapet och höllo god
min i elakt spel.
»Gud sig förbarme en sådan collation,» viskade
överhovmarskalken till en av adjutanterna. »Här finns ju
min salighet inte mat på bordet. Jag tror inte, att jag
överlever denna skandal.»
Så vände han sig till sin bordsdam, som var
tullförvaltarens fru.
»Behagar icke ers nåd en skorpa till?» sade han
förtvivlad.
Frun tog skorpan, men vågade knappast äta den.
På det hela taget åt man nästan ingenting. Allas ögon
hängde vid konungen och allas öron lyssnade till hans
muntra och nådiga ord. Hans rungande skratt hördes
över hela sällskapet. Aldrig hade de sett Fredrik
Folkeker vid så godt humör. Det fanns inte någon av dem,
som inte fick ett kungligt ord med sig hem, när de
bröto upp och åkte med färjan tillbaka till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
