- Project Runeberg -  Danska Drottningar utan Krona / Grevinnan Danner Vol. 2 /
74

Author: Carl Ewald Translator: Hugo Lindblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde Boken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

honom, och hans glada humör låg ännu kvar på
bottnen av hans själ.

Så reste han sig upp och räckte. dem var sin hand.

»Ja, men ni vill väl helst vara ensamma, barn», sade
han, »det är ju så naturligt. Låt mig gå bara »

Han gick. Och när han åter stod bland sina
hovmän, för vilka han ju inte gärna kunde omtala, vad
som hade händt, bröt hans glada stämning nästan
ögonblickligen igenom. Han kunde se på deras miner, att
de väntade att finna sin konung vid samma goda
humör som förut, och det skulle väl vara synd, om deras
förhoppningar komme på skam.

Det kom godt rhenvin på bordet och sedan
champagne. Fröken Dreyer hade naturligtvis dragit sig
tillbaka och herrarna voro ensamma. Närvarande var en
tjock major, som konungen tyckte mycket om för hans
muntra historiers skull, och som i kväll överträffade sig
själv. Majestätet drack som alltid när inte grevinnan
var närvarande mer än han kunde tåla, och stämningen
steg i betänklig grad.

Trädgårdssalen, där sällskapet satt, genljöd av skratt
och sång, och konungen var den muntraste av dem
allesammans. Han berättade de otroligaste historier...
mest om sitt deltagande i kriget 1848. Det fanns inte
en av herrarna, som inte visste, att det var alltsammans
lögn, men de hörde på med underdånig andakt och
fingo finna sig i att hans majestät tog än den ene, än
den andre till vittne på de mest hårresande historier.

Mest gick det ut över den olycklige
kabinettssekreteraren, som konungen alltid skojade med när han
blev full.

»Ja, du var inte med, min lille vän», sade han. »Du

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:10:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dandrott/6/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free