Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Luise skrattade.
»Börjar du med det nu igen? frågade hon. »Karlar
äro sig alltid lika. Scheele är min och kungens vän
liksom du. Vad är det att säga mera om det?»
Berling skakade på huvudet.
»På det viset få vi ingen klarhet i det, Luise», sade
han.
»Jag vet inte av att vi behöva ha klarhet i något», sade
hon och rynkade pannan. »Vad menar du egentligen?»
»Jag menar, att jag inte vill gå här längre i
ovisshet», sade han.
»Jo, det vill du», svarade hon.
Hon sträckte ut benen, lutade huvudet tillbaka mot
stolkarmen och såg hånfullt på honom. Han såg på
henne tillbaka, men slog genast ned ögonen igen.
En ursinnig förbittring kokade i honom.
Han tänkte igenom samma tankar han tänkt för
länge sedan, då fruktan för att segla i Luises kölvatten
första gången kom för honom, och han överlade med
sig själv, om det inte skulle vara klokare att bryta med
henne och bygga sin karaktär uteslutande på konungens
vänskap. Nu såg han hur berättigad hans fruktan hade
varit. Och under det han satt där, undrade han som
han gjort hundratals gånger förr, varifrån hon fick sin
makt över männen.
Han såg hur ful hon var... och så fet hon hade
blivit. Han läste hennes högmod i hennes ansikte...
han såg simpelheten lysa igenom den polityr, hon
mödosamt hade anlagt.
Han tänkte på hur stor del han själv hade i
hennes utbildning till den roll, hon nu spelade. Han glömde
totalt den flit och klokhet han alltid hade beundrat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
