Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hos henne och unnade henne inte den ringaste ära av
hennes upphöjelse.
Och så hade hon ett starkare tag i kungen än
någonsin. Och Scheele, denne slipade gamle narr, höll
hon fången år efter år.
Luise förstod mycket väl vad han tänkte.
Hon såg, att han inte längre var förälskad i henne,
men skrattade vid tanken på, hur lätt hon kunde få tag
i honom igen, om det behagade henne. Hon var
heller inte ond på honom... tvärtom... hon såg på
honom med en glimt i ögonen, som han kände igen,
och hon log när han ryckte till och vred sig oroligt
på stolen.
Det var alls inte hennes nåd han tänkte på för
ögonblicket... det var kvinnan... den gamla figurantskan
Luise Rasmussen med de runda blå ögonen och de
tjocka benen... hon reste sig, gick fram till
honom, satte sig i hans knä och lade armarna om halsen
på honom. Han blev förvirrad och stirrade så hjälplöst
på henne, att hon började skratta. Hon strök honom
över håret och det långa vackra skägget och kysste
honom på mun.
»Minns du, när jag frågade dig, om du ville gifta
dig med mig, Carl?» sade hon.
Hon reste sig utan att vänta på hans svar, gick
fram till fönstret och blev stående där och såg ut med
ryggen vänd mot honom.
»Gå nu till generaladjutanten och lova honom vad
han fordrar», sade hon.
Berling gav henne en skygg blick och gick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
